Lustkonst

Pink i Globen 10 november 2009
foto: Mijuu

I tisdags kväll åkte jag och Janet upp till Globen med våra tonårsdöttrar. Efter flera timmars laddande hemma med diverse klädbyten och fniss var vi redo för konserten med PINK. Humöret var på topp och vi anlände till Globenområdet rätt så hungriga. Det omedelbara valet var för oss som för de flesta andra det stora "M"-et. Efter ett gemensamt konstaterande att man inte kan äta långsamt på den restaurangen för det alltid känns som man har bråttom där.  Denna känsla kan ju komma av flera olika anledningar, men de mest troliga är:

1) Man har faktiskt bråttom och det var det enklaste alternativet
2) Folk är så hungriga att de kastar i sig maten, vaktandes sin bricka med vilda ögon.
3) Personalen rusar runt som ekorrar bakom disken och signalerar "hjääääälp"
4) Korsdraget i lokalen var så påtagligt eftersom nya gäster ständigt öppnade dörrarna så man åt fort för att inte frysa ihjäl.

Ja, säga vad man vill, men en hamburgare har sällan varit så god som i denna stund!


Efter en stunds köande i snålblåsten kom vi in och mutade in vår ståplats på parkett, lagom nära scenen.
Förband var Evermore och de var tre stiliga killar som visste hur man startade ett party. En var förresten rätt lik Martin Stenmarck... = ögonfröjd

;-)

I pausen mellan förbandet och gudinnan Pink träffade vi en massa trevligt folk så tiden gick fort.  I glada nyvunna vänners lag jublade vi friskt när showen startade. Pink dök upp i ett moln av färgad rök, väldigt lik en vild vacker fågel, och sedan var festen i full gång. Fantastiska kostymer, andlös akrobatik och vackra dansare som tillsammans med stjärnan fyllde upp Globens varenda kvadratmillimeter med sin samlade energi och utstrålning.

En av mina absoluta favoriter var hennes tolkning av Queens Bohemian Rhapsody. Jag kan bara sammanfatta denna upplevelse med ett ord: ståpäls.  Inte många skulle greja att mäta sig med Freddie Mercury, men för henne är det en promenad i parken.  Wow!   Som vanligt går tiden alldeles för fort och snart var denna stund i himmelriket över.  Upprymda och glada styrde vi kosan hemåt i kylan. I minnet hade vi en färgstark show som lämnade många minnesbilder på näthinnan ;-)

Själv kände jag mig inspirerad att måla av henne. Snacka om modell! Hela hon är ju ett work of art.
Så vi får väl se......

Trött och lycklig kröp jag ned bredvid min underbare man som stannat hemma med gullungarna. Äntligen inne i värmen somnade jag och drömde om en färgsprakande show.

/Rosa